Jag har misslyckats med segelbåt

Jag ångrar inte tiden med segelbåt, men tyvärr jag kom inte hela vägen fram. Det är egentligen helt fantastiskt att ha segelbåt och rekommenderar dig att skaffa en. Men för mig så lyckades jag inte få pusselbitarna på plats. Så därför är det lika bra att sälja.

Jag skulle kunna berätta om många fantastiska minnen och härliga stunder. Vissa med bildbevis, vissa jag bara kan tänka tillbaka till. Ett exempel är när vi efter en inte alls så lång segling ut till skärgården, knöt fast vid Thaibåten för att det kändes rimligt att käka lite. Då var vi vid Skanstull och hade vi inte ens kommit utanför utanför Södermalm. På tok för många besök i Napoleonviken har också fått oss att istället åka till Tvättfatet på Ägnös östra sida, där jag för många år sen gick seglarläger. Och vi får inte heller glömma sommaren 2014 då Frida och jag gjorde storsegling. Då var allt verkligen perfekt.

Nä. Goda minnen till trots. Jag har alltid haft segelbåten med viss hatkärlek. Vissa år har vi inte fått segla knappt alls, men det som känns mest galet är att man aldrig riktigt kunnat ta hand om båten vintertid. Detta trots att jag senaste två åren bott precis vid varvet.

Problemet är att båten ska i sjön så fasligt tidigt. Att styra från varvet till båtklubben i snö är faktiskt orimligt. Och att isen ligger kvar i viken när det är sjösättning innebär ju att det är så kallt att man knappast hinner varken måla eller vaxa. Om jag istället skulle få sjösätta till midsommar och få upp båten efter semestern hade jag varit nöjd. Men med de regler som finns så måste båtarna i, det går inte att ha kvar dem på land tydligen. Så ska jag ha båt igen så måste jag lösa detta.

Vissa förenklingar har annars skett för att klara av båtlivet. Att inte bottenmåla båten har varit en klar fördel, både för miljön och om man räknar med den tid det tar att engagera sig i virrvarret av vilken färg som bör användas. Jag har försökt få båten blästrad, men han som skulle göra det, han dök inte upp! Nu är den bara omålad. Vill man den ska gå fortare i vattnet kan man åka till en båttvätt. Men ska jag ha båt igen så ska skrovet givetvis vara slät, inte för att segla snabbare utan för motorn inte ska behöva jobba lika mycket.

Jag har nämligen kommit fram till att det ska vara el-motor. Det är inte perfekt med el-motor, men vem sa att en bensinmotor är perfekt? Redan när jag lyfte bort den gamla Yamaha-motorn och skruvade fast en lätt Minn Kota kändes det rätt. Vad skönt att få slippa osäkerheten kring om motorn går att dra igång, om man pumpat och chokat för mycket eller för lite. En sån liten el-motor gjord för småbåtar kan faktiskt galant kan flytta en 1,6 ton tung Ohlson 22:a i och ur hamn! Där var den oslagbar. Att glida in helt tyst i naturhamn eller att kunna kommunicera med vänner på fördäck när man ska lägga till. Det är drömmen. Men detta är ingen nödmotor. Och det är ingen transportmotor. Så ska man kunna ha båten på en plats och börja segla på en annan, då måste det till en annan lösning. En lösning vore att ha en fetare el-motor, kanske en inombordare. En annan lösning vore att ha båten på samma plats som där man vill segla.

Nu med flytt till Gotland blev det plötsligt ännu svårare att ha en segelbåt. Klart man kan ha segelbåten på Gotland! Men färden över tror jag faktiskt mer är en nära döden-upplevelse än en härlig segling med horisont på båda sidor om båten. Och väl på Gotland så finns det ju ingen vidare skärgård. Bättre att båten är kvar i Stockholm, även om man inte kan vara spontan och sticka ut vid vackert väder.

Så eftersom jag inte kan få ihop det så är det lika bra att sälja. Jag har lärt mig mycket på vägen och att vara den perfekta båtägaren med den perfekta båten är kanske omöjligt. Jag har gett upp för denna gång i alla fall.

You may also like...